Så var det dags för alla hjärtans dag i år igen. Pontus och jag hade bestämt oss för att dejta dagen till ära, så vi drog in till stan för att käka sushi. Stället vi letade efter verkade ha lagt ner men mitt på Karl Johan fick vi en liten impuls och satte oss på en uteservering och tog varsin öl. (nej okej erkänner, jag drack cider. sån jävla tjej) Precis där och då kom jag ihåg varför jag gillar Oslo så mycket. Underbar stad verkligen och det kommer bli så jobbigt när jag flyttar härifrån. När vi tillslut hittat ett annat sushiplace drog vi hem, åt vår mat och la oss för att se klassikern The Notebook. Mysig dag med min pojk helt klart.

Dock har jag gått och blivit sjuk, igen! Så trött på att aldrig bli frisk, nu har jag varit dålig sen innan jul. Trodde jag skulle dö när jag gick hem från jobbet igår och funderade seriöst på att bara sätta mig ner på vägen och lipa. Men jag tog mig samman och skrålade med till musiken på min iPod resten av vägen. I refrängen till Robyns Include me out gav jag verkligen allt jag hade och då, på den annars helt tomma vägen, ska det självklart komma en cyklist! Han vände sig om och skrattade åt mig och det gjorde jag också de sista stegen hem.


En glad Pontan på Sir Winston's