Happy, thank you, more please

TUR att Maja tillslut insåg att jag inte skämtade när jag sa att jag var sugen på utgång efter jobbet. Så vid ett traskade vi raka vägen från donken till Nichol & Son. Roligaste kvällen på länge och då var vi ändå helt nyktra. Men det går ju dansa ändå visade det sig. Grymt. Vi dissade dock efterfesterna efter lite om och men så nu sitter vi här och knaprar chips i soffan. Ibland är livet riktigt gött.

Sådär kan det till exempel se ut när vi dansar. Kanske aningens mer onyktert på bilden dock. Aningens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0