If you love me, won't you let me know



Som ni vet jobbar jag nästan uteslutande kväll. Det innebär att jag kommer hem runt 2 och hamnar oftast i min sang med datorn på benen och klickar runt, utan något större syfte eller mål. Precis som jag gör nu. Av någon konstig anledning är det just i de här ögonblicken jag verkligen trivs. Då tänker jag på allt det där som får mig att må bra. Och det finns så himla mycket. Människor i min närhet (eller de som är långt bort för den delen) jag tycker om, platser jag varit på, händelser jag varit med om, komplimanger från kunder på dagens jobbpass, saker jag har att se fram emot osv.

För mig har det alltid varit viktigt att ha stunder som dom här, när jag hinner tänka och uppskatta, och jag har alltid sett till att skaffa mig dom. Nu får jag dom helt gratis utan att behöva anstränga mig och tror det är därför jag klarar att jobba så som jag gör också. Nu börjar jag snart svamla bort allting här men ville bara få fram hur viktigt det är att bara vara med sig själv ibland. Sen kan man ju göra som mig och låta Chris Martin få hänga med lite på ett hörn om man vill. Det är okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0