Ja vaaar ska jag börja? Bodde med söta Nathalie iaf, vi har väldigt lika musiksmak och ville se ungefär samma band. Dock jobbade hon de två första dagarna men jag lyckades få med mig Chiem att se Jimmy eat world & Wilmer X, Jonny att se All time low & 30 STM och Jonas gäng att se the Ark. Så jag var riktigt nöjd.

På både Arkarna och Xet var jag längst fram men det slog inte känslan av Adams-Ray (där jag och natta kunde ALLA texter efter att hon köpt hans skiva på lördagen, och lyckades tränga oss fram till staketet.. tillslut) eller för att inte tala om Maskinen. Bara hängde ut över staketet och befann mig i extrem lycka. Sjukaste jag varit med om!!! Känsla var det också på Håkans konsert, började nästan lipa i Nu kan du få mig så lätt. Fint fint fint. Största besvikelsen var nog Kings of Leon. När de spelat sex on fire orkade inte jag och Tobias längre utan gick hem och åt twister istället, hihi.

Förutom musiken då så var campinglivet en riktig femtoastare. Nathalie och jag hade vårt egna lilla camp med värsta ”uteplatsen” som folk misstog för en soptipp… thanks peeps. Sen träffade vi hur mycket underbara människor som helst, kalmariter, göteborgare, norrmän och allt annat mysigt. Vi började kalla campet för ”hem”, borlänge för ”stan” andras camp för ”för- och efterfest” och festivalområdet för ”utgång”. Som en helt annan värld som jag älskade!

Och nu vill jag tillbaka..... Åh. Peace.

Vårt lilla Camp

Emilia och en glad Tobias

Daniel Adams-Ray, kung