You don't know me, and you don't wear my chains

Haha, vilken kvällllll.. Började asbra, med sjukt god mat och underbara människor. Sen kom fler folk och fler, och fler. Riktigt kul att så många kom, hade så sjukt roligt. Förlorade dock kollen där nånstans, helt plötsligt skulle alla dra, men jag sket i allt och stannade hemma med Jim. Då kom tårarna. Har inte gråtit så mycket på.. ja.. nej, jag vet inte när. Man ska nog inte skriva sånt i sin blogg, men det kanske är dags ändå. Har varit så positiv, uppåt och glad på sista tiden. Allt dåligt har jag bara slängt bakom mig. Nu kom allt det där jag slängt iväg ikapp mig och fyfan vad jobbigt det var. Fast skönt på samma gång, att bara få spy galla på allt som faktiskt är så satans jobbigt. Tacksam för att Jimpa var där och kunde ta emot all skit. Men nuu så har jag ju gjort det, så kanske kan gå tillbaka till att vara den där Emilia som alltid är på bra humör. Hoppas på det va. Nu kom Hanna hemtraskande och det är nog dags att sova ändå. Nattinatti peeps.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0